Förutom att det är alldeles för tidigt att säga efter bara tre dagar och förutom att jag bara går och väntar på att detta precis som mycket annat ska explodera i ansiktet på mig, så tror jag att jag är på väg att bli lite kär i mitt nya jobb. Visserligen är det alldeles överjävligt att gå upp tidigt (har lång restid så jag måste gå upp klockan sex - uhu, stackars mig) och dagarna är långa och jag är trött som fan, men jag har de senaste dagarna gjort en rad otroliga upptäcker.
Det kan ju vara kul att jobba ju, hur kunde jag glömma det? De senaste dagarna har jag fått mer bekräftelse och reparerat mitt självförtroende mer än vad alla jobbsökarkurser i världen kan göra. De vill ha mig, de tycker att jag är bra och duktig. Tänk om jag hade vetat det under de senaste två åren som jag lodat runt och känt mig som världens största förlorare.
Ska skriva och berätta mer, men nu är det läggdags, och i helgen åker jag bort med kören.
Bara en sak till: vi har dessutom fått en ny lägenhet! Dubbelt så stor som den vi har nu, dock inte dubbelt så dyr, i samma område som vi ju gillar, på sjunde våningen med panoramautsikt och om man riktigt anstränger sig ser man en liten vattenglimt på avstånd. Kanske håller livet på att vända nu, törs jag ens tänka det?
Du förtjänar all framgång du kan få!
SvaraRaderaHurra Helga! Det låter ju alldeles underbart med jobbet och med en större lägenhet. Håller tummarna för att det verkligen vänder nu. Det vore liksom hög tid för det efter alla motgångar.
SvaraRaderaDet du skriver om att allt känns bra men att man ändå väntar på explosionen känner jag också igen från min situation med jobb. Jag tror att man sakta för varje medgång kommer lite längre från den där explosionskänslan. Det går inte fort, men det går åt rätt håll.
Ha det fortsatt bra!
Kran :-)
/Linda