2005-12-08

Det finns MÅNGA andra länder!

Idag pratade jag med vår adoptionskonsulent på AC. Det var ett trevligt och förvirrande samtal.

Men först en rekapitulation: Innan vi åkte till Sydafrika skickade vi vår hemutredning till BFA och AC. BFA ringde omedelbart tillbaka och berättade att vi står först i kö att skicka papper till Bolivia, men att det är osäkert när det kan ske, tidigast i februari. Därefter är väntetiden ungefär ett år. Samma dag som vi åkte mejlade vi AC och meddelade att vi skulle resa bort. När vi kom hem väntade ett mejl från vår adoptionskonsulent, där hon skrev att hon skulle kontakta oss när vi var hemma igen.

Dagarna gick, ingen ringde. Varje dag efter jobbet kollade vi mejlen men blev besvikna. Ingen större missräkning jämfört med mycket annat, men nog började jag undra om det var Bebisguden som jävlades med oss igen.

Samma tanke återkom idag under förmiddagen när jag utan framgång försökte nå damen ifråga. Eftersom jag jobbar i kontorslandskap är det lite krångligt att ringa privatsamtal. Jag får smita in i de så kallade ”tysta rum” det vill säga dåligt ljudisolerade glasburar som finns utspridda här och var. Jag väljer en så långt borta från min arbetsgrupp som möjligt och försöker prata tyst.

På eftermiddagen svarade hon. Jag presenterade mig, varpå hon utbrast ”O, är det du! Så bra att du ringer, ni är mitt största dåliga samvete just nu!”. Därmed var isen bruten. Hon var lätt att prata med och gav raka besked.

Kontentan av samtalet blev att det finns en hel del länder att välja på. För det första har vi lång medlemstid hos AC vilket innebär att vi, om vi skulle välja ett land där det är väntetid i Sverige, hoppar förbi de väntande par som varit mindre förtänksamma än vi. För det andra uppfyller vi många av de krav som ställs. Vi har varit gifta länge, vi har lång utbildning, vi är vid god hälsa.

Undantaget är Korea, som har stränga krav på blivande adoptivföräldrar. Jag har fel på immunförsvaret och äter en låg dos Levaxin för att stödja sköldkörtelfunktionen. O väger aningens för mycket. Men om han går ner några kilo i vikt och en specialistläkare skriver ett intyg på att min åkomma inte påverkar mitt hälsotillstånd, kanske Korea accepterar oss. Väntetiden är oerhört kort – barnbesked kommer nära nog med vändande post, man reser någon månad senare. Det är nästan för kort väntetid. Tanken svindlar. Det är som att beställa barn på postorder.

Förutom våra gamla länder Bolivia och Kina finns det ett par länder till som utan knot skulle godkänna oss som föräldrar.

Alltså måste vi välja. Välja land och därmed utse vårt andra hemland. För resten av livet kommer vi – måste vi – ha en stark och innerlig relation till detta land. Indirekt väljer vi också barn. Blir det Kina får vi nästan säkert en dotter. Blir det Korea får vi förmodligen ett litet barn. Och så vidare.

Vår AC-tant (kärleksfullt epitet) har skickat oss information om länderna, vi ska höras av i nästa vecka.

Olivia från Bolivia och Stinafina från Kina har jag fantiserat om länge. Nu ser jag också Norea från Korea, Etienne från Etiopien, Theo från Thailand och kanske rentav en namnlös liten pojke från Indien. De ser olika ut sinsemellan, men alla har de mörkt hår och mörka ögon.

Före jul vet vi kanske vem det blir.

6 kommentarer:

  1. Hej Helga,

    Lycka till med landväljandet :-)

    Vi har valt Kina och "magkänslan" säger att det är rätt för oss.

    Vi väntar på att AC ska höra av sig, vi har skickat in vår hemutredning så nu vill vi bara veta vilka papper vi ska börja samla på, trodde först att vi skulle hinna skicka handlingarna till Kina innan jul men vi hinner tyvärr inte med det nu.

    Tänker på dig!

    SvaraRadera
  2. Hei fra Norge her. Jeg kom over din blogg i forbindelse med at jeg søker på ivf-sider.

    Jeg kjenner meg igjen i mye av det du skriver - og det slår meg -man må tvinge seg selv til å være litt mer konstruktiv, positiv og rasjonell enn du er. har ligget og vært stresset og deppet i natt - og da jeg leste dine sider tenkte jeg, faen, det er unødvendig å gjøre dette til det største problemet i verden og dvele i sorgen.

    Virker som o du egentlig har et roligt liv mange kan misunne.

    Livet er for kort til det - med mindre man liker melankolien og selvmedlidenheten,da.

    SvaraRadera
  3. Helga, ursäkta att jag svarar någon annan i din blogg, men jag känner att jag måste

    Johanne, om jag förstår dig rätt så blir jag arg... Var snäll och tala inte om för andra hur de ska leva sina egna liv. Det verkar som om du är ganska ny på dessa IVF-vägar, för i annat fall hade du förstått vad jag menar.

    Helga,
    Härligt att ha dig tillbaka igen, jag har saknat dina uppdateringar! Lycka till med att välja land, vad det än blir så kommer det att bli det bästa för er.

    Varma kramar!

    SvaraRadera
  4. Jisses Helga, jag kommer att grina mig rödmosig när jag läser att ni fått barnbesked eller när jag första gången kommer att läsa om ert barn... jag känner det redan nu när jag läser om de länder du nämner, för bakom varje land finns ju barn och ett av dem kommer ju hitta hem till er... vem och varifrån det nu blir... *ler*
    /chisanna

    SvaraRadera
  5. Vad spännande Helga! Lycka till med väljandet.

    Jag vill också tacka dig för att du skriver ärligt om hur jobbigt denna situation är. För mig har det varit jätteskönt att veta att någon annan också tycker det är överjävligt med infertilitet och alla dessa behandlingar som frestar på.

    SvaraRadera
  6. Hej Helga
    Vill varmt rekommendera Indien. Detta underbara land och de ännu mer underbara små varelserna.
    Vi har nu varit hemma med vår
    10 mån dotter i 2 veckor. Hon är liten och det har gått snabbt från det vi skickade handlingarna tills vi nu äntligen ses.
    De är oerhört duktiga på barnhemmen och tar väl hand om "sina" små barn.

    En varm rekommendation för Indien, via AC.

    Kram och lycka till!
    Sus

    SvaraRadera