2006-05-09

Hemma igen, och det är sommar!

Nu har jag landat efter att ha flängt runt som en tok i drygt två veckor. Under denna tid har jag sovit tre nätter i min egen säng. Två jobbresor, en resa till Göteborg för att hälsa på alla tanter i våra liv (mamma, svärmor, farmor), samt körresa till Tallinn. Vi har sjungit för söta estniska pensionärer och fått dem att gråta, och så har jag sjungit solo och överlevt.

Bland mina snälla körkompisar tog jag mod till mig och berättade att vi ska adoptera. Det börjar alltså bli officiellt! Dirigenten lyste upp och gratulerade och sa att jag är den fjärde blivande mamman i kören. Jodå, jag har allt noterat de putande magarna och lite ont har det gjort. När det snackas om ultraljud loggar jag av mentalt och tänker på annat. Någon samhörighet med dem är svår att känna just nu. Men det kändes väldigt bra att tituleras blivande mamma.

Jag gjorde än en gång reflektionen att det sannerligen inte är något självklart att sätta barn till världen. Jag blir den tredje adoptivföräldern i kören, och en av de äldre medlemmarna berättade om sin dotter som kämpar med IVF. Jag önskar att öppenheten och medvetenheten kring detta kunde vara lite större. Nu när det inte gör så förtvivlat ont längre är det lättare för mig att prata om det, och det ska jag fortsätta göra. Kanske hjälper det någon.

I Tallinn var det ljuvligt vårväder, och i Stockholm är det ännu varmare. På några korta dagar har våren exploderat till sommar, det är nästan lite ledsamt att inte hinna med. Helst hade jag velat ha en trädgård att arbeta i och kunna meditera över, men så är det inte. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och verkligheten, och på fredag får vi nycklarna till nya lägenheten. Tiotusenkronorsfrågan är om vi har sjöutsikt eller inte, och i så fall hur mycket. I helgen ska vi, förutom att packa flyttlådor, också fixa till båten inför sjösättning. Om två veckor går flyttlasset.

Tihi, snart är det dags att inreda barnrum. Trogna läsare minns kanske att O och jag köpte två keramikdjur (att hänga på väggen, inte att leka med) till Olliskrutt när vi var i Tallinn förra året. En grön katt och en röd hund. O har kompletterat med en liten råtta när han var i Tallinn med sitt jobb. Igår gick jag tillbaka till samma affär och utökade samlingen med en blå ko och ett vitt får. Mjau, voff, pip, mu, bä!

Och inte har jag vågat kliva upp på vågen ännu. Det gör jag imorgon. Jag säger som Scarlett O'Hara: I'll think of that tomorrow.

2 kommentarer:

  1. Välkommen hem :-)
    /Chisanna 500

    SvaraRadera
  2. Heja heja Helga!
    Vad stark du är som pratar om adoptionen och om er barnlöshet nu. Jag försöker göra samma sak, få upp frågan om barnlöshet och IVF i ljuset. Tänker att det kanske finns någon i sällskapet som är i samma situation som jag var, någon som kanske vill komma och prata sedan.

    Det var länge sedan jag skrev någonting här, men jag läser din blogg ofta ska du veta.

    Kram
    Ann

    SvaraRadera