2006-06-20

Förklaringen, sju år för sent

Jag opererades idag. Nu vet vi nästan säkert varför jag inte blivit med barn.

Min livmoder är missbildad, ungefär hälften så stor som den borde vara. Troligen är jag född sådan, och det går inte att åtgärda. Den är långsmal och trång vilket förklarar varför det gör så ont när den drar ihop sig i kramp för att få ut mensblodet, och varför perfekta små embryon inte kan fastna. Det finns inte plats för dem.

Märkligt nog är jag inte ledsen. Min största känsla är lättnad. Nu vet vi, äntligen. Nu kan vi lägga den här jävla dumma drömmen om graviditet på hyllan.

Naturligtvis hade det varit trevligt att få veta detta för sju eller fem eller åtminstone tre år sedan, innan vi investerade sjuttiotusen kronor och minst lika många tårar i fåfänga fruktlösa försök. Man kan fråga sig varför inte detta gått att se på de talrika undersökningar som jag utsatts för. Men inte ens det grämer mig särskilt. Jag orkar inte bry mig.

Det enda som gör mig lite ledsen är att jag just nu inte ser någon ljusning ifråga om menseländet. Men den nye doktorn lovade mig att om jag kommer tillbaka efter semestrarna så ska han försöka hjälpa mig.

Det har varit en jobbig dag, jag hade mycket ont efter operationen och fick ganska mycket smärtstillande, var trött och yr hela kvällen. Ska nog stanna hemma från jobbet imorgon, fast jag har flera viktiga möten inbokade. Men mitt förtroende för läkarskrået är någorlunda återupprättat, alla jag träffade idag har varit förtjusande snälla. Kanske tyckte de synd om mig. Både narkosläkare och narkossköterska smickrade mig genom att vägra tro på den vikt jag uppgav, de tyckte jag såg "slank" ut. Ja kära nån, mycket ska man höra. De visste allt vägen till en kvinnas hjärta.

Men det som är viktigast, och det som håller mig uppe är vetskapen om att nu är vägen inte särskilt lång till Ollibollikoreaskrutt med sneda bruna ögon och blankt svart hår, han eller hon som ska bli mitt barn, just den ungen och ingen annan. För det behöver jag inte någon jävla livmoder.

4 kommentarer:

  1. Kanske skönt ändå att ha fått en förklaring?

    Men jag blir också väldigt undrande hur de kunde låta er misslyckas med behandling efter behandling utan att upptäcka att det ändå inte var någon idé.

    Och när jag tänker på min egen utredning kommer jag på att de inte kollat upp min livmoder heller, konstigt att det inte ingår.

    Nåväl, det är ju underbart att ert barn snart kommer till er trots allt!

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att få veta orsaken, men jag tycker ändå att det är konstigt att det inte synts på alla ultraljud att livmoderns varit mindre?

    Tänker mycket på dig och hoppas att snart få läsa den glada nyheten att ni är på väg till Korea.

    Jag har ju också plågats av svåra menssmärtor och dessutom har mina problem ständigt återkommit pga mens. Därför har jag under perioder varit "mensfri", och suppit en hel del problem, inklusive smärtan. Jag fick tidigare p-spruta. Denna togs en gång var 3:e månad och för mig försvann mensen helt. Jag vet inte om den försvinner för alla, men kanske kan det vara värt att undersöka om det kan vara något för dig?

    SvaraRadera
  3. Helga,
    Jag håller med föregående skribenter och undrar varför de inte sett detta på alla undersökningar. Är det ännu ett tecken på att IVF verkligen är ett ungt ämne. Man kan inte hitta någon förklaring som ligger bland de tänkbara förklaringar man har, och då slutar man helt enkelt leta... Kallar det för "oförklarad barnlöshet" bara.

    Men snart är ni inte barnlösa längre. Längtar efter att få höra mer om er nya, blivande familjemedlem.

    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Hej Helga

    Helt otroligt att det skall ta så lång tid innan ni får veta orsaken till infertiliteten. Tänk om ni fått veta det för flera år sedan, vilken smärta ni hade sluppit. Nu är jag jättenyfiken på hur det går med ansökan till Korea. Har ni satt igång det hela ännu? Vi är också på gång med syskon nu. Fick vårt medgivande i juni. Kanske, kanske blir det Korea för oss också den här gången, för Kina har så tröstlöst långa väntetider och det känns allmänt osäkert. Nu är det inte bara det att man vill ha barn som spelar in, utan att man även vill att syskonen skall vara någorlunda jämna i ålder. Trevlig sommar

    Malva

    SvaraRadera