Grinig betraktelse 1:
Förra numret av Vi Föräldrar (en tidning som jag är ytterst ambivalent till, kan inte alls bestämma mig för om den är vettig och användbar eller fånig och förljugen) innehöll en ledare som fick både O och mig att morra. Chefredaktören ondgjorde sig över att det numera går bra att betala extra på charterflyg för att slippa sitta nära småbarn. Hon tyckte att det var hemskt att folk kan vara så intoleranta och småsinta att de störs av barnskrik, och förkunnade att hon föredrar en skrikande bebis som stolsgranne framför en sur gubbe.
Jag fattar inte problemet. Så småbarnsmamma jag är så har jag full förståelse för att folk tycker att det är jobbigt med andras hojtande ungar på flygplan eller för den delen på restaurang, tunnelbana, museum eller annan offentlig plats. Jag älskar Q även när han gallskriker, men jag begär sannerligen inte att andra ska göra det. Om de är villiga att betala för att slippa höra, så mycket bättre.
Antagligen har jag alldeles för god kontakt med den bittra barnlösa kvinnan inom mig, hon som förut var jag.
Grinig betraktelse 2:
Under en vilopaus från stugbestyren råkade jag slå på TV:n mitt under ett program om Lena Ph. Jag har inte haft någon särskild åsikt om henne tidigare, har väl tyckt att hon verkar rätt klyftig och har stor integritet. Hennes framträdande i Melodifestivalen häromåret var proffsigt.
Men nu såg jag henne åla och skreva medan hon sjöng om att hon provat både pojkar och äldre män, och jag tänkte samma sak som när jag såg Madonna i ceriserosa stringleotard i videon till Hung Up:
Här är en kvinna på toppen av sin förmåga, hon är mogen, kompetent, stark och vacker. Hela världen (nåja, kanske bara den skandinaviska halvön i Lenas fall) lyssnar på det hon vill säga. Varför väljer hon då att uttrycka sig som hon gör? Varför framställer hon sig som något hon definitivt inte är, ett objekt? Varför vågar hon inte lita på att omgivningen ser henne även om hon inte visar rumpa, lår och halva underlivet?
Det är fan så deprimerande.
(Vasa? Att om jag hade en kropp som Madonna eller Lena skulle jag också vilja visa den? Ja, jo, kanske. Jag är nog bara avundsjuk. Igen.)
Jag har inte heller bestämt mig om Vi Föräldrar. Men faktum är att ofta förblir den i det närmaste oläst här hemma. Den är ju så tråkig...
SvaraRaderaHur som helst, jag tycker inte heller det är upprörande att man kanske inte vill sitta bredvid skrikande småbarn. Och småbarn kan faktiskt vara störande. Ha! Så småbarnsmamma jag är skulle jag faktiskt aldrig få för mig att byta blöja bredvid där folk sitter och fikar exempelvis. Det störde mig alltid innan Lilla My kom och jag har inte ändrat mig. Däremot ger jag fullständigt fan i folk som stör sig på om man ammar offentligt, i alla fall om jag gör mitt bästa för att inte flasha med tuttarna. Att mata ungen måste vara mycket mindre störande än använda blöjor och barnskrik. Tycker jag.
Glad Påsk på dig och de dina!
Jag är helt och fullt FÖR att man skall kunna betala sig bort från barn jag med!
SvaraRaderaKanske för att jag har en syrra som är flygvärdinna på bl a charter och berättar såna skräckhistorier om hur föräldrar(inte)tar hand om sina barn på flygplan. Finns otroligt nog rätt många föräldrar som tycker att det är flygvärdinnornas jobb att se efter barnen medan de dricker drinkar klockan nio på förmiddan och pladdrar med kompisarna. Bara för att de har ju BETALAT massor för resan, säkert 2995 kronor eller nån liknade astronomisk summa.
I min värld så vill jag egentligen ännu hellre se en paragraf om att föräldrar som inte vill/kan ta hand om sina barn inte heller skall få flyga med dem. Hahaha.
Vi är väldigt noga med uppfostran här hemma, tycker att social potträning är en enorm bonus att få med sig i livet.
Jag trodde innan vi fick barnen att när vi väl fått egna
skulle jag ändra mig från att vara den där himla tristkärringen som retar ihjäl sig på ouppfostrade ungar till den som ler förstående när gullebarnen springer omkring och kastar gafflar och stojar på finrestaurangen.
Men närå, jag blir lika sur som innan...inte på barnen men på föräldrarna. Jag tycker att barn är OK nästan överallt, men det får inte vara på barnens villkor överallt...
Håller helt med om att det är skitbra att det finns möjlighet att betala extra för att slippa barn i olika sammanhang. Är rätt säker på att min åsikt kommer att bestå även när jag får barn själv (om 42 veckor eller ca 4 år)
SvaraRadera