2007-09-29

Q-vaccinet

Egentligen är detta en eländig dag.

Skriknatt.
Q vaken från halv sex.
Gräl med O.
Jag ensam med Q halva dagen.
Regnet häver ner.
Trött så in i märgen, så trött att jag grät imorse.

Fast på ett märkligt sätt blir livet aldrig lika eländigt som förr. Inte när jag har en liten pojke som ständigt visar upp nya färdigheter. Idag: mata dockan och giraffen med plastsked och nappflaska. Ta på sig ett par gamla solglasögon och spegla sig.

(OK, jag erkänner, jag hjälpte honom lite på traven.)

Numera är jag vaccinerad mot den allra värsta ledsenheten och tröttheten. För stunden kan den kännas lika jävlig som förr, men det finns en viktig skillnad: det går över. Snabbt. Och vaccinet heter Q.

3 kommentarer:

  1. Vad fantastiskt - tänk att du efter alla dessa år äntligen har blivit välsignad med Q-vaccinet.

    Utan att på något sätt vilja förringa all din sorg, all din smärta, så jag kan inte låta bli att reflektera över vad den har fört med sig. Denna ödmjuka tacksamhet inför vad livet har gett dig. Denna glädje även i de jobbiga stunderna. Kan inte låta bli att tänka att allt det svårta också har givit dig något. Förmågan att glädjas utan förbehåll åt Q. Tror inte att du hade tänkt på samma sätt om du hade fått bli gravid omedelbart och bara hade kunnat ta föräldraskapet för givet. Eller så måste jag tänka så för att inte bli för bitter över min egen situation. Måste tänka att den i vart för något gott med sig.

    Oavsett är det i alla fall fantastiskt att få läsa om all denna kärlek, all glädje. Jag blir alldeles varm.

    SvaraRadera
  2. Hej ribbolita!
    Vad glad jag blir, du förstår precis vad jag menar! Jag tror att du har rätt, det svåra förde med sig något gott i slutänden. Innerst inne misstänkte jag att det skulle vara så, men kunde inte vara säker.

    Hoppas ditt vaccin kommer till dig snart!

    SvaraRadera
  3. Hej.
    Har just hittat hit via Tingelings blogg. Spännande att läsa om din otroliga resa genom förtvivlan och hopplöshet till glädje och tacksamhet.
    Hoppas att jag själv också kommer fram en dag. Tyvärr vill inte min sambo adoptera om vi skulle misslyckas med IVF. Tror dessutom att vi börjar nå övre åldersgränsen för det...

    SvaraRadera