2008-11-06

Pangstopp

Tack för era kommentarer angående krigslekar, jag vill gärna höra fler åsikter och tips.

Imorse pekade Q på en förbipasserande hund och sa "Pang!". Jag blev arg, behärskade mig och sa allvarligt men förhoppningsvis sansat att sådär säger och gör man inte. Samtidigt som jag inte vill förstora eller dramatisera en förflugen kommentar från ett litet barn så vill jag också visa att detta - verkligen - inte - är - okej.

Naturligtvis tror jag inte att detta kommer att påverka Q eller för den delen de andra pojkarna på något bestående vis. Men jag tycker att alltihop är så onödigt. De har - gudskelov - ingen aning om vad de leker. Men just därför. Leker de affär eller med bilar eller vad som helst så har det en koppling till deras vardag. Pistoler har det inte och ska fan inte ha det heller.

Nästa vecka har vi utvecklingssamtal med dagmamman, då ska jag ta upp saken, men jag vet ännu inte vad jag ska säga. Kräva totalt vapenförbud är lite drastiskt, men helst hade jag velat göra det. Markera mitt ogillande kanske räcker? Försöka få igång en diskussion med dagmamman? Med de andra föräldrarna?

8 kommentarer:

  1. Vapen är absolut INTE okej, tycker jag. Varför ge leksaksvapen åt barn när det finns en uppsjö av andra leksaker?
    Fattar inte.
    För mig är det ett stort NO-NO.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker absolut samma som du. Det är inte alls ok.
    Jag hamande här hos dig bara sådär, men gillar det du ksriver och kommer gärna igen.
    /Lallis

    SvaraRadera
  3. Jag tycker faktiskt inte alls att det är drastiskt att kräva totalförbud för vapenlekar. Det är en väldigt vanlig uppfattning bland föräldrar att så små barn som Q inte ska leka med vapen, så det är inget konstigt att be om det.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker också att det är ok att ha förbud för vapen.

    Däremot tror jag barnen kommer att leka krig ändå. De kommer att tillverka pistoler av lego och pinnar kommer att bli svärd. För mig tycker jag att det är ok att leka dessa lekar för jag tror helt enkelt inte att det går att stoppa, så jag tror att man då som förälder helt enkelt får följa med. Min 5-åring leker mycket med sina hemagjorda svärd och pistoler. Gränsen för mig går när han siktar på någon och om han skulle säga att "nu är du död". Vid dessa tillfällen är det som Saltistjejen så bra beskrev det i förra postningen, ett bra tillfälle att prata just om döden och om krig.

    SvaraRadera
  5. Jag håller också med de flesta andra - jag tycker inte heller att det är drastiskt att förbjuda vapen hos dagmammor/förskolor.

    Visst barn leker krig,utforskar världen, testar gränser och hierarkier men vi behöver inte förse dem med rekvisita till leken - det klarar de själva om de vill.
    En lärare sa en gång unde min lärarutbildning - barn utforskar också sin sexualitet - inte ger vi dem sexleksaker för det?

    På förskolan där jag arbetar är det vapenförbud. Barnen leker krig ändå - men pinnar, lego etc och det förbjuder vi inte. Men man siktar inte på kamrater som inte är med i leken - det är förbjudet. Inga gäng ska dra fram och skjuta på barn som inte leker de lekarna just då!

    En skillnad mellan att använda lego eller en pistol är att pistolen är så begränsad - legot ger fler möjligheter - det blir inte bara skjuta-lekar.

    När jag deltar i dessa rollekar försöker jag införa nya moment i leken. Lite överpräktigt -jag vet, men vad annat kan man göra ;-)

    "Titta, han är träffad, han blöder, ring ambulansen, finns det några modiga pojkar och flickor här som vågar springa fram och försöka rädda honom?" Etc

    Andra gånger leker de själva och det är uppenbart att leken är en slags jaga-lek och då gör vi inget väsen av det.

    Men jag skulle bli vansinnig om mitt blivande barn mötte en oreflekterad syn på det inom barnomsorgen - självklart ska du ta upp det!

    SvaraRadera
  6. Trodde att vapenförbud på dagis var standard. Sånt kan man väl låta barnen leka med hemma.

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att Helga ska ta upp det med dagmamman. Det skulle jag göra. Min son fick en Kalle Anka- tidning av en kompis när han fyllde 5 år. Med tidningen följde en blank plastpistol med ett rött "laserljus". Jag tycket det var obehagligt och sa till barnets mamma (som köpt tidningen) att jag inte tyckte det var särkilt lämpligt. Vet inte om hon blev sur men det struntar jag i. Pistolen glömdes bort ganska snart av sonen och nu finns den inte mer. Nina

    SvaraRadera
  8. Visst är det nästan uteslutande pojkar som leker de här krigslekarna?
    Känns som att det är en del av den manliga identiteten att utforska den krigiska världen, och att nästan alla pojkar gör det.
    Till och med min man (som numera är i hög grad pacifist och tillika en riktig mjukis) berättar att även han beväpnad drog ut i strid vid låg ålder.

    Innan jag fick mina barn så trodde jag naivt att man som förälder kunde styra vilka leksaker barnen skulle föredra, men oj så fel jag hade...
    Och jag trodde även att det här med könsrollerna var i hög grad styrt av omvärlden, men jag har fått tänka om.
    Jag har två flickor som bara leker roll-lekar med dockor och mjukisdjur när de leker själva.
    Sätter man "pojkleksaker" i händerna på dem så bygger de Legohus till dockorna, och kör dem i bilarna.

    Jag menar inte att man därmed skall tillåta läskiga vapenleksaker och våldsamma krigslekar, men det känns verkligen som att det är en fas som de flesta pojkar skall igenom, och förhoppningsvis och med rätt ledning kommer de ut som fina, goda och fredliga män på andra sidan...
    Jag är så glad att jag slipper de där pickadollerna, men sen har man andra strider att utkämpa som flickmamma.

    SvaraRadera