2009-12-21

Bästa julklappen

Styling session och fåniga interiörer gjorde tydligen susen, i fredags skickades ansökan till Korea. Så nu är det bara att vänta. De som får barnbesked ungefär nu har väntat i cirka fyra månader. Kanske går det fortare efter årsskiftet, kanske inte.

För tre år och fyra månader sedan skickades vår förra ansökan, efter en synnerligen dramatisk väntan. Jag blev sjuk, och ett tag befarade vi att jag var så sjuk att vi aldrig skulle kunna adoptera. Så fick vi klartecken från läkarna, då blev det plötsligt stopp för nya ansökningar i Korea. AC förhandlade och efter några veckor kunde just vår ansökan skickas. Men vi det laget visste vi redan att Q fanns, och att vi kanske kunde få bli hans föräldrar. Han hade hamnat vid sidan av den gängse processen eftersom man trodde att han hade ett synfel, och tack vare detta skulle vi kunna kila förbi den långa ordinarie kön.

Jag har ibland undrat vilken lycklig slump som styrde detta. Utan dessa osannolika sammanträffanden hade det inte varit han som borrar in ansiktet mot min hals så att det känns som en pusselbit som hamnar rätt. Hade en annan unge luktat lika gott och lika rätt?

Men det är bara ibland jag undrar, för oftast verkar sådana grubblerier absurda. Det är klart att det skulle bli han och ingen annan. Skit i hur det gick till.

Med nummer två kommer det att bli mer som vi trodde från början. Räkna veckor, undra och vänta. Vänta på samtalet och mejlet som kommer med suddiga bilder. Ända från början veta att just denna unge ska bli vår. Vi ska bli föräldrar, till någon mer.

Förra gången vågade vi knappt hoppas. Det gör vi nu.

Och - stor fanfar! O och jag har lyckats enas om ett pojknamn. Det trodde vi knappt skulle gå.

Samma namn som min morfar, han med ovanligt stor fallenhet för glädje. Måtte namnet bära med sig en del av den förmågan.

8 kommentarer:

  1. Härligt!

    Men sen får du väl ändra etiketten?

    SvaraRadera
  2. Hur så?

    Nä, jag tror jag förstår hur du menar. Jag ser att stackars Nummer två är sorgligt eftersatt med endast 13 inlägg jämfört med storebrors 188. Men med Nummer två har jag i tankarna snarast syftat på processen, inte barnet.

    Förslag på nya etikettnamn mottages gärna!

    SvaraRadera
  3. Vet ni att det ni kommer att få en kille, eller har ni på pojknamn och flicknamn beredda?

    SvaraRadera
  4. I efterskott är det lätt att bli sådär Djup och Rofylld och säga att det var Meningen.

    Jag känner också så. Att Bill och Bull inte skulle kunnat komma till oss på annat sätt än hur det blev. De små pusselbitarna som har förmågan att forma om resten av pusslet så att man plötsligt tror att det var precis så som det såg ut från början. Precis så som stjärnorna hade sågat ut det.

    Lite julmagiskt är det allt, trots min numera ganska prosaiska barnlöshetssyn på livet.

    Stor kram och god jul, fina Helga.

    SvaraRadera
  5. Lycka till och många kramar. Har funderat på dig och nr 2 och blir glad över att därkommer att finnas en tvåa. Syskon är underbart.

    SvaraRadera
  6. Jag tycker det här är så spännande! :-) Vilket märkligt mirakel det är med barn, hur de än kommer till oss. God jul-kram!

    SvaraRadera
  7. Men Helga - jag trodde aldrig att jag skulle få se dig särskriva.

    SvaraRadera
  8. Grattis till ivägskickad ansökan! Vi fick själva BB från Sydkorea för några veckor sedan och väntar nu med spänning på RB. Hoppas på en resa i februari!
    Gott nytt år önskar Suttelutten

    SvaraRadera