Det bor en fågel i mitt bröst, det verkar som den vill ut så som den fladdrar med vingarna.
Hjärtklappning varje dag, oftast om kvällarna. För tio dagar sedan las ett av mina projekt ner, förra veckan var alltså något lugnare än den brukar (förutom att adoptionsansökan gjordes färdig och körens julkonsert gick av stapeln).
Idag fick jag ett nytt projekt med en ny kund och ny teknologi. När jag känner efter så känner jag ända från tårna hur jag inte vill.
Jag är arg och trött varje dag. (Gudskelov inte hela tiden. Jag är också glad och lycklig varje dag, vilken ynnest!)
Snart är det jullov. Då ska jag vila. Om fågeln bor kvar i januari ska jag boka tid hos företagshälsovården.
Sympatisuck. Så ska du ju inte ha det, men det vet du ju själv.
SvaraRaderaMan är trött i december och blir inte lycklig över nya uppdrag om man heltidsarbetat hela hösten. Men om du är trött och arg på jobbet varje dag? Ja, jag vet ju att du funderar på vad du ska göra i ditt nästa jobb, och det låter inte som om du med det menar i ditt nästa liv.
Har kontakterna med coachen gett några trådar att nysta i?
Här REGNAR det.
Här är vädret faktiskt riktigt anständigt, snö och flera minusgrader. Men så har vi haft en gräslig höst också.
SvaraRaderaNjää, coachen gav inte många uppslag. Det var bara en kontakt och efter den var jag såpass besviken över det självklara i hans råd - du måste själv komma fram till något som du passar för och som verkar roligt. No shit? - att jag inte utnyttjade tillfället till ett andra samtal.
Nu vegeterar jag mest och väntar på min andra mammaledighet. Men under den ska jag försöka fundera och inventera arbetsmarknaden. Fördelen med uppsägningsvändan i somras är att flera f.d. kollegor, bl. a. min mentorkandidat nu har nya jobb så mitt kontaktnät är förbättrat.
Men jag borde passa på att notera det som är bra och dåligt med mitt jobb medan jag är på plats, annars lär jag glömma det mesta.
Inte för att jag inte hade fördomar om kåutjing, men jag hade kanske hoppats på att de skulle komma på skam. Man betalar alltså för att ha folk att säga sådana banaliteter.
SvaraRaderaDet är klart att man måste tänka själv. Men man behöver ju ha nån att resonera med också.
Jag tror också att det är viktigt att notera bra och dåligt när du är mitt uppe i det. Perspektivet blir ett annat när du inte är där, och det är viktigt att ha båda om man ska fatta beslut.
Det låter som utmärkt tajming med barnledigheten, men man vet förstås inte hur mycket utrymme barnet kommer att lämna för tankar!
Det är en verkligt intressant kontrast mellan vad projekt är för dig och vad projekt är för mig. Och jag tror inte att det är en personlig skillnad, det har att göra med dels de roller vi har, dels en skillnad mellan akademia och näringsliv.
SvaraRaderaProjekt för mig engagerar mig, jag vill dem, vill att de ska fungera och nå fram. Om ett projekt är sådant att jag blir lättad därför att det läggs ner (snarare än slutförs) har det varit ett misslyckande från början.
Så kan det ju inte vara när man är projektledare för andras idéer som jag förstår din roll. Kanske är det mera så för teknikerna i dina team?
Men även dom måste ju snabbt släppa taget och tänka om, på ett sätt som vi akademiska forskare inte behöver. I somras läste jag en bok om svensk läkemedelsindustri av Astra-Hässles forskningschef under många år, och fick en nyttig insikt i hur det fungerar på näringslivssidan på det som delvis är mitt område.
Skriva en bok är inte något som ingår i dina planer? Ett samarbetsprojekt?
Det finns mycket jag vill kommentera i dina kommentarer, annannan men just nu nöjer jag mig med att utropa: Bok? Samarbetsprojekt? JA, SJÄLVKLART!
SvaraRaderaOch nu tar jag mig tid att kommentera dina övriga tankar.
SvaraRaderaDet går så jämrans fort i vår bransch. Och vår verksamhet är synnerligen kundstyrd. Det är nya telefonmodeller det handlar om, inte mer världsförbättrande än så. Visst kan både jag och teknikerna gripas av engagemang. Nya kunder, nya teknologier känns spännande och ytterst handlar det om vår överlevnad. Jag gillar dessutom att arbeta med kunder. Kundnöjdhet kan faktiskt bli något av en drog. Och det snabba tempot är ofta stimulerande och roligt. Men även jobbigt.