2009-12-14

Små grytöron

Igår anordnade vi en styling session med hjälp av snäll granne. Jo, för adoptionsansökan seglade igenom granskningen så när som på fotona. Den snälla AC-damen lät lite ängslig när hon förklarade att åh, ni är så fina på bilderna och det ser så mysigt ut men det behöver liksom vara lite mer... strikt.

Så. Snäll granne inkallades, klädbyten planerades och interiörer tänktes ut.

1 Vad ska vi laga för gourmetmat ikväll älskling? O (iförd vit skjorta och slips) studerar kokbok sittande vid matbordet, jag draperar mig kärleksfullt över hans axel. I bakgrunden en koreansk sidenmålning och ett foto på Q.

2 Det kulturidkande paret. Jag, ett monster i blommig blus poserar vänt leende vid pianot. O i bakgrunden djupt försjunken i en bok.

3 Vi behärskar både kultur och teknik! Jag sitter i öronlappsfåtöljen med präktig bok (Shakespeares samlade verk var det faktiskt) över knäna, välfylld bokhylla bakom mig. O står sådär helt naturligt inklämd mellan fåtölj och hylla och talar i sin utomordentligt slimmade mobil.

Så var det då sista bilden där jag olyckligtvis valde en vit tvärrandig topp. (Hur tänkte jag?) Mina kommentarer när jag såg resultatet lämpar sig inte i tryck.

En stund senare hittar Q mitt körkort som ligger och skräpar. Han studerar det nästan tioåriga fotot ingående. "Mamma, är du ENORM på det här kortet också?"

3 kommentarer:

  1. Jag skulle så gärna vilja se dom bilderna. Och om det är så man ska ta bilder för adoptionsansökan vore det ju kul att få titta på fler av dessa bilder. en kulturskatt!

    SvaraRadera
  2. Joy, jag blir smickrad av ditt intresse! Men jag lämnar ut mig och mina närmaste så det räcker redan på bloggen, och min käre make hade definivit gått i taket över att figurera här på bild.

    Men det kan ju vara intressant att veta att språngmarschbilden på mig och Q på bloggens förstasida alltså inte accepterades..

    SvaraRadera
  3. Nu kommer jag in och gerillabloggar lite. För jag okynnesklickade på Saring och hamnade omsider på en blogg med titeln Inget djävla te i soffan. Nu ska man inte ropa hej förrän man är över bäcken, men det känns faktiskt som om mitt liv blivit en liten aning rikare och en liten aning lättare att leva sedan jag läst en handfull inlägg där. Tack hörni!

    Och Helga, apropå Lars Vegas, kanske.

    SvaraRadera