Lemme tell ya bout the birds an the bees

Igår valde Q boken Så blev jag till som kvällslektyr. Den har stått i bokhyllan ett tag men inte väckt hans intresse förrän nu.

Jag läste, och han låg knäpptyst och lyssnade med stora ögon. Sedan läste vi några böcker till innan det var dags att släcka lampan. Det var tyst i mörkret några ögonblick, sedan utspann sig följande dialog:

- Jag önskar att jag var den där pojken i boken vi läste först! Han som kom ut och fick ligga på sin mammas mage.
- Gör du det?
- Mmm.
- Vill du vara en bebis och ligga i min mage?
- Jaa! Det ville jag! Har du haft någon bebis i magen?
- Nej, det har jag aldrig haft.
- Varför inte det?
- För att det där rummet du vet som det stod om, mitt sådant rum är för litet för att det ska få plats någon bebis.
- Inte ens en liten bebis?
- Nej.
- Inte ens en mus?
- Inte ens det.
- Har jag något sånt rum?
- Nej, det har du inte, det är bara flickor och kvinnor som har. Men du har sådana där frön. När du blir stor kan du bli pappa.
- Aha. Då när man ligger ovanpå någon?
- Just det.
- Då ska jag ligga på dig!
- Ehh, nej det blir inte bra. När du är stor får du hitta någon annan du gillar som du vill göra barn med.
- Mrs Kim?
- Nä, inte hon heller. Någon som är ungefär så gammal som du.
- Jaha, okej. Då tar jag Isabelle!
- Okej, det blir nog bra. (Har ingen aning om vem Isabelle är)
Paus.
- Mamma, nu ska jag sova.