Scenen är en barnläkarmottagning. Aktörer: nyter sköterska, utvakad mamma, leende bebis.
- Och hur gååår det med lilla Y då?
- (syrligt, med stänk av desperation) Jovars, bra, men han sover dåligt.
- (glatt avfärdande) Jaa, det är så det är att vara mamma ibland!
Precis. Och när vi gick till läkare för min sons gas- och sömnbesvär avfärdades först han med att det växer bort och när jag sa att jag knappt får sova något sa läkaren att det är bara att stå ut.
SvaraRaderaLisa
Jävla apa. Jag hoppas att du klippte till henne.
SvaraRaderaVår fina barnläkare har på alla kontrollerna frågat om hur barnen sover. Med motiveringen att hans upplevelse var att om mamma får nog mycket sömn då går det mesta bra. Och om mamma får sova för lite så håller det inte i längden.
Visst blir man trött... I dubbel bemärkelse!
SvaraRaderaVår lille kille sov väldigt dåligt, vaknade tre-fyra gånger varje natt (minst). Det gick till slut över när han var c:a två och ett halvt år. Då hade vi försökt ALLT.
Naturligtvis ska man försöka hitta lösningar till problemet, men det var tröttsamt med alla som trodde att man bara gnällde och att vi gjorde något "fel".
Skönt var det att höra från min syster, fyrabarnsmamma, att två av deras barn sov bra redan tidigt, ett sov halvbra, och ett sov riktigt dåligt. Utan att hon eller hennes man (barnläkare) kunde se någon skillnad i hur de skötte om barnen, eller hitta någon lösning.
Så ibland är det kanske "bara" att vänta ut eländet som gäller.
En artikelserie i DN (http://www.dn.se/insidan/majas-somnproblem-holl-pa-att-knacka-familjen-1.1045637) handlade om barn och sömn. På något vis var det en lättnad att se att vi inte var så ensamma om vårt problem. Och att vi inte var de enda som hade tagit beslutet att inte ha fler barn, just på grund av hur jobbigt det var att aldrig få sova.