2010-09-28

Jobbsök med förhinder

Y är för tillfället sysselsatt, med rinnande näsa men gott humör rotar han i leksakslådan under stilla pladder.

Jag borde söka jobb men orkar inte riktigt.

Jobbet. Det finns hela tiden som ett gnag i bakhuvudet.

För det är så här att jag har kvar min anställning men inte min tjänst. Det finns inga projektledare kvar på mitt jobb. Istället finns en konstig ersättning, en blandning av flera funktioner. Men i den gruppen ingår inte jag, och inte hade jag velat det heller.

Jag har istället erbjudit mig att gå tillbaka till min ursprungliga kompetens som tekniker. Företagsledningen nappade direkt, och förmodligen var det orsaken till att jag inte blev uppsagd som flera av mina kollegor, däribland Tuffe Viktor.

Jag har inte för ett ögonblick tänkt gå ner i labbet igen och börja mäta. Det är det tråkigaste jag vet. Förslaget var ren taktik från min sida, en lyckosam sådan. Jag ville behålla mitt jobb för att hinna söka ett nytt under mammaledigheten. För som minnesgoda läsare vet hade jag redan bestämt mig i våras.

Och nu börjar det bli dags. Någon gång under kommande vårvinter ska O ta min plats här hemma. Till hösten ska Y skolas in hos dagmamman, så får Y och Q ett år tillsammans där innan Q börjar skolan.

Jag både längtar och inte efter att börja jobba. Inte, eftersom det på många sätt är bekvämt att vara hemma. Ta dagen som den kommer, gå långa promenader. Inte tänka och grubbla så mycket (fast det gör jag ju ändå). Vara närvarande i vardagen. Det lilla livet.

Just närvaron är så mycket svårare den här gången. Det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet. Storebror Q till exempel. Jobbet till exempel.

Jag känner för mammaledigheten lite som jag brukar göra för sommaren. Ett vemod fast jag är mitt uppe i den. Lite plågat tänker jag att jag måste passa på att njuta för det försvinner alltför fort. Vart tog sommaren förresten vägen? Det känns som förra veckan vi kom hem från Korea och björkarna var nyutspruckna. Nu är de gula.

Fast egentligen njuter jag inte. Ärligt talat har det varit mycket jobbigare den här gången.

Jag minns så väl det första halvåret jag jobbade när Q var liten. O var hemma, och jobbet hade väl inte snurrat igång ordentligt ännu. Balansen var perfekt, jobb och småbarnsliv kompletterade varann. Varje morgon fick jag en serie grötkladdiga pussar och njöt sedan av en ostörd halvtimme på tunnelbanan.

Alltså. Det blir nog bra att börja jobba igen. Om jag bara hade ett jobb att gå till.

I somras när jag hängde löst på mitt nuvarande, dammade jag i ren panik iväg en ansökan till en tjänst som Senior Project Manager, inom en ny bransch - ny för mig alltså. Till min förvåning och tillfredsställelse blev jag prompt kallad till intervju.

Det var intressant. Intervjun gjordes inte av någon personalansvarig eller inhyrd konsult utan av VD:n själv. Han slösade inte med leendena. Större delen av tiden ägnade han åt problemet att jag inte hade relevant branscherfarenhet. Jag svarade att visst, det blir en utmaning men att jag å andra sidan alltid fått lära mig en massa nytt på alla jobb jag har haft. Det ingår i rollen. Till slut tröttnade jag lite på hans tjat och frågade varför han velat intervjua mig. Då kom skymten av ett leende, faktiskt.

Även om jag inte fick jobbet är jag ganska nöjd. Det är fem år sedan jag sökte jobb sist, jag är lite ringrostig men å andra sidan mycket mer erfaren. Jag behöver vässa argumenten och formulera lite nya floskler.

(Floskler? Ja, som till exempel svaret på frågan: hur får du saker att hända i dina projekt?)

Inventeringen av intressanta företag har börjat. Svårast av allt är att få en känsla för kulturen och klimatet. Jobbar folk ihjäl sig? Är det okej att flexa för att klara dagistiderna? Måste man hals över huvud ge sig iväg på resor över halva jordklotet?

Ett bra företag som vill anställa en bra projektledare. Förslag mottages gärna. Självklart får man mejla, till helgaqocho@gmail.com

5 kommentarer:

  1. Dina planer är alltså att fortsätta att jobba i teknikbranschen? Inga funderingar på att söka dig till något arbete där du kan kombinera din erfarenhet som projektledare i näringslivet med andra sidor hos dig?

    Med din ickesituation hos din nuvarande arbetsgivare kan du ju kanske ta tjänstledigt för att pröva något annat?

    SvaraRadera
  2. Jo absolut, annannan. Den typen av funderingar har jag umgåtts med ända sedan jag tog examen. Men det är tusan så svårt att konkretisera hur ett sådant arbete skulle se ut, eller var jag hittar det. Och vet jag det inte själv kan väl knappast någon annan tala om det heller. Eller?

    Hur mycket galla jag än spytt över mitt jobb så finns det aspekter av teknikbranschen som jag uppskattar mycket. Vetenskapligt tänkande, till exempel. Och en del annat som jag inte kommer på nu.

    SvaraRadera
  3. Jag har ett hett tips men jag vill helst mejla det. Har du någon mejladress jag kan använda? Jag letade lite här på bloggen men hittade ingen. :)

    SvaraRadera
  4. Mer apropå annannans fråga ovan. För ganska exakt ett år sedan var jag hos en jobbcoach och ventilerade tanken att jag skulle vilja göra något heelt annat. Han tittade blitt på mig och bad mig lyssna inåt. Typ. Jag kände mig dum som hade haft förhoppningen att få några konkreta tips. Efter det blev jag faktiskt lite avskräckt.

    SvaraRadera
  5. Jag vet inte riktigt hur man gör eftersom jag aldrig bytt bransch själv.

    Eller det har jag ju egentligen, för jag jobbade ett drygt år i statlig förvaltning innan jag blev doktorand. (Det var roligt och en trevlig arbetsplats, för övrigt.)

    Men jag ser ju att en viss slags människor rör sig inom väldigt olika branscher, om än på likartade ledarfunktioner. Jag vet inte om det hänger på kontakter eller på framfusighet.

    Jobbcoach, suck. Jag har fördomar, men jag fick dem alla bekräftade när jag hörde en sådan på Kropp och Själ i radion häromsistens. Bara floskler. (Jag blev så irriterad att jag funderade på att skriva och tala om hur besviken jag blev på att ett annars genuint bra program, som bara ett par veckor tidigare hade ett suveränt inslag om samarbete, hade en så befängd idé som att slänga in någon som gått något slags marknadsanpassad paketutbildning i floskelproduktion och förvänta sig att vederbörande hade något att komma med.

    Klart man inte kommer någon vart med att lyssna inåt bara. Man behöver någon att bolla idéer med, någon som ställer riktiga frågor (och jobbcoachen borde väl vara en som kan göra just det?)?

    Vad gillar Helga mest i sitt nuvarande jobb? Minst? Vad skulle hon vilja göra som hon inte får göra i nuvarande jobb? Vad skulle hon vilja göra mer än hon gör i nuvarande jobb? Vad skulle hon sakna alldeles väldigt om det inte funnes i nästa jobb?

    Jag vet inte om det är bra frågor. Men jag behöver veta svaret på dem om jag ska kunna fundera över vad som kanske skulle passa.

    SvaraRadera