Jag hade ju tänkt sluta blogga när vi kommit hem med Y. Då skulle jag ha två barn, mer än jag någonsin hoppats eller drömt om. Livet skulle vara perfekt. (Och vem vill läsa om ett perfekt liv?) För det som eventuellt var lite trixigt med Q skulle gå så mycket lättare med Y, nu när jag hade rutin.
Helt fel hade jag inte. När Y bara dagar efter hemkomsten fick hög feber, kraftig förkylning samt ögoninflammation, tog jag det ganska lugnt.
Men för övrigt - ha, ha, ha.
Inte hade jag räknat med sömnkrångel, svårigheter att knyta an, att jag som älskade att vara mammaledig förra gången plötsligt skulle klättra på väggarna och längta bort. Kunna ge vad som helst för en timme för mig själv. Utan skrik och gnäll.
Säga vad man vill om tillvaron men den är i alla fall omväxlande.
Tror det är det som är livet! Man vet aldrig ur saker ska bli. För man utvecklas och förändras själv ockås vilket kan göra att man reagerar olika på likartade situationer. Sedan ska man inte glömma att just BARN är lika individuella som vi vuxna. Alltså finns ju ingen "generell manual". Oh det är väl egentligen udnerbart! Men det kanske man itne tänker riktigt på förrän de är lite större och man har sovit ikapp.... ;-)
SvaraRaderaKram Helga! Tycker du är på god väg mot det perfekta livet ändå! :-)
Men det är ju som du säger mellan raderna, du har det liv du vill, ett vanligt familjeliv! Och där ingår nog faktiskt att ibland vilja klättra på väggarna... men för den sakens skull så vill du ju inte byta bort det. Det är helt enkelt så att du ingår i en härligt vanlig svenssonfamilj mer än något annat nu.
SvaraRaderaKram och grattis till dig på det!!
Ja, det låter verkligen helt normalt!
SvaraRaderaDu bloggar så klart så länge du själv vill - men för egen del tycker jag att det är underbart befriande att få läsa din blogg. Du sätter ord på det som många (de flesta?) av oss andra mammor känner.
SvaraRadera/Trött mamma