2011-08-21

Nedröstad

(Först: välkomna tillbaka alla läsare! Så trevligt med alla kommentarer på mina senaste inlägg!)

Stughelg. Jag tar pendeltåget från jobbet och blir mött av man och pojkar vid stationen. De har tillbringat eftermiddagen i stugan. Regnet och jag ankommer samtidigt.

Det regnar och blåser hela kvällen och natten. Det är svart som i en säck när jag tassar till dass. Augustistorm.

Känslan av mysighet är borta när lördagen randas. Ute är det kallt, blåsigt och blött. Inne är det trångt, stökigt och högljutt. Jag tänker att jag nog inte är gjord för den här sortens liv ändå. Jag tänker att jag liksom mamma har kommit i Sheratonåldern, den ålder då man vågar stå för att man vill ha det bekvämt och faktiskt inte vill sova i tält eller på knöliga madrasser.

Dagen blir ändå ganska bra. Besök av grannfamiljen från stan med två barn föranleder en turbostädning av stugan vilket resulterar i förhöjd trivselfaktor. Vi äter lunch och fikar och lyckas pricka in en halvtimme då regnet avtagit för promenad. Sedan fikar vi igen, och därefter åker de hem.

Då har regnet nästan slutat och jag vågar mig ut på en springrunda. Efter den samt dusch är jag så snäll och glad att jag knappt känner igen mig själv. Vart har morgonens missnöjda kverulant tagit vägen? Tur att hon höll truten åtminstone.

På söndag morgon strålar solen. Medan jag vaknar till över tekopp och DN i datorn tar O med sig pojkarna ut. Efter en stund tittar jag ut och inser att jag är nedröstad ifråga om stuglivets vara eller inte vara.

Av vilka då?

En lycklig make som sågar ved med motorsåg och och har ställt in dagens styrketräningspass på gymmet till förmån för detta.

En lycklig femåring som har sina alldeles egna riktiga snickarbyxor på sig och som hjälper pappa att stapla ved, när han inte tränar balans på en bräda lagd över en avsågad rörbit.

En lycklig tvååring, som med snoret rinnande över halva ansiktet har vält ut två askar skruv på trädäcket och ägnar sig åt att sortera dessa, i en ordning som förmodligen står klar för honom själv.

Jag tar mig ännu en kopp te och funderar på om jag skulle gå ut och rensa lite ogräs.

4 kommentarer:

  1. Haha. Som nybliven stugägare ska jag nu erkänna ett smått genant fakta - jag gillar inte utedass. Jag har nog varit i Sheratonålder sedan jag slutade med blöjor. Så mina krav på lantliv när jag tittade på hus innefattade ett par olika punkter:
    1) Indragen el
    2) Ordentligt vatten och avlopp
    3) Vattentoalett och dusch

    Utan dessa hade det nog inte blivit stugliv för mig.

    SvaraRadera
  2. Mysigt! Men Sheraton är också bra!

    SvaraRadera
  3. Nämen Suz, det hade jag aldrig trott! Du som verkar så.. jaa, utedasstypen helt enkelt. ;-)

    Skönt att höra att det finns fler än jag som är bekväma!

    SvaraRadera
  4. Härligt! Och även om det känns lite klyschigt: gud så gulligt med snickarbyxor:-)

    SvaraRadera