2011-09-09

En humanistisk ingenjör är en bättre ingenjör

Detta är en text jag började skriva i somras (när debatten var aktuell i media) utan att orka slutföra den. Men händelser i mitt eget liv (se nedan om kompetens vs attityd) har aktualiserat resonemanget igen. So, here goes, ett litet hopkok. Håll till godo!

Jag har lite slött följt debatten som blossade upp efter Svenskt Näringslivs famösa förslag att.. ja, vad föreslog de egentligen? Är det någon som vet? Exakt? Det uppfattades som ett enormt angrepp på humaniora i största allmänhet, och det kanske det också var. Men när jag googlar halvhjärtat hittar jag bara uppskruvade debattinlägg, inte förslaget som sådant.

Jag minns att jag grälade en gång för länge sen med en bekant om vilka bevekelsegrunder man ska ha för sitt yrkesval. Jag menade att man inte kan flumma runt i några år, välja kurser efter hjärtat, plugga bara det man tycker är kul, och sedan komma ut i arbetslivet och bli besviken för att ingen vill anställa en. Med pappa och mamma som förebilder (båda gillar sina yrken, båda har gjort aktiva val, den ena tjänar mycket och tycker att det är viktigt, den andre tjänar lite och bryr sig mindre om pengar) konstaterade jag tidigt att ekonomin skulle vara en tung faktor i mitt utbildningsval.

Vännen tyckte att min inställning var upprörande, och att världen vore hemsk om alla resonerade så krasst som jag. Ja, jo, det hade hon ju rätt i. Fast hur skulle den se ut om alla resonerade som hon?

Själv tycker jag nog ungefär som skribenterna i denna artikel. Jag har tryckt i mig en förskräcklig massa hållfasthetslära, laserteknik och elektromagnetisk fältteori som jag aldrig någonsin har haft den minsta nytta av i yrkeslivet. Vad utbildningen på Chalmers emellertid lärde mig var tekniken att tillgodogöra mig stora mängder teori på ganska kort tid. Den stärkte mitt självförtroende och vässade mitt kritiska och analytiska tänkande.

Utöver hållfasthetsläran och andra obligatoriska kurser så pluggade jag franska och teknikhistoria i fyran när man äntligen fick välja. Till skillnad från mina kursare läste jag inga kurser i ekonomi eller organisation, vilket jag ångrar mycket. Det hade varit intressant, lärorikt och troligen mycket enklare för mig än rymdteknik och audioteknik som jag istället valde, av någon sorts prestige. Jag ville visa att jag kunde, att jag inte duckade för svåra tekniska ämnen.

Utanför Chalmers har jag studerat spanska i både USA och Spanien, och de kunskaperna var den direkta orsaken till att jag fick jobb som säljare några år efter examen. I USA läste jag också en fantastisk kurs som hette Western Civilization som är det roligaste och mest spännande jag studerat någon gång. Vår lärare var ingen lärare utan en estradör och presentatör. Varje vecka fick vi skriva en uppsats på en sida. Vi drillades stenhårt i tekniken inledning, tes, bärande argument, avslutning. Pang, färdigt! Det är en kurs jag har haft nytta av!

Nu är väl jag inte någon typisk ingenjör, det medges. Den del av mitt arbetsliv som ägnats åt renodlat tekniska uppgifter är bara några år (tråkiga sådana). Så kanske är jag inte representativ. Men jag vill ändå hävda att de flesta i min omgivning, i likhet med mig, inte alls arbetar med samma saker som de en gång studerade. Utbildningen gav dem en bas att stå på, verktyg att använda, lärde dem ett vetenskapligt förhållningssätt. Men sedan måste man ändå vara beredd på att lära om och lära nytt på varje nytt jobb man har.

Med den här inställningen fostras ingenjörer som min krånglige konsult. Som briljerar med det tekniska men visar sig ha svårigheter att relatera till något utanför den egna naveln. Som stöder sig tungt på sin egenupplevda kompetens men som har en hårresande attityd och rejäla samarbetsproblem.

6 kommentarer:

  1. “O médico que só sabe de Medicina nem de Medicina sabe” sa den illustre grundaren av fakulteten där mina doktorander disputerar. Det vill säga, den läkare som bara kan medicin kan inte ens medicin.

    Nu är det ju inte alla som är universalartister som mannen i fråga (se http://cmas.up.pt/index.php, obs att han delar efternamn men inget annat med landets förre diktator), men alla kan vi ju bli lite mindre fyrkantiga och mer allmänbildade.

    På KTH sysslar man med teknikhistoria och teknikstudier - jag har samarbetat med en doktorand därifrån i ett etikprojekt. Bodil Jönsson har gjort sin akademiska karriär på LTH. Det torde väl finnas liknande exempel på andra tekniska högskolor i landet. Så alldeles fyrkantig borde inte utbildningen behöva vara. Och alldeles uppenbarligen var inte din det heller.

    För min del var det enda ofyrkantiga jag läste agrarhistoria och makroekonomi (åh Svante Axelsson, nu Naturskyddsföreningen, då doktorand på SLU och en enastående, ja varför inte just estradör!). Agronomutbildningen är ju annars liksom civilingenjörsutbildningen ett tydligt målinriktat program. Och jag kom mot slutet att vilja nå målet snarare än hänga kvar och läsa intressanta kurser.

    Jag är fasen så tacksam att jag läste alla dom där mer eller mindre fyrkantiga kurserna som gett mig en solid bas av kunskap att stå på, en rejäl förankring i mitt eget yrke. Men jag läste ju hela tiden skönlitteratur vid sidan om, gick på bio, funderade över samspelet mellan samhället och mitt yrke. Jag blev nog mot slutet en rätt jobbig student som ständigt ifrågasatte och diskuterade. Det fanns ganska stort utrymme för det på SLU då, och jag rörde mig i kretsar där man liksom hade tänkt sig att förändra världen genom sitt yrke.

    Jag behöver tänka mer på det här, men det är ett så bra och intresant inlägg att jag inte vill ta risken att jag bara går och tittar på det och inte kommenterar alls.

    SvaraRadera
  2. Från samma universitet som annannan men en annan fakultet, och arbetar numera med helt andra ting, varav en del fortfarande är naturvetenskapligt, medan extraknäcket är på temat mänskliga rättigheter.

    Läste också mycket litteratur vid sidan av under studietiden, både för pleasure och för politisk skolning, och såg många jättekonstiga filmer på filmklubben.

    I min gamla grupp-8 basgrupp fanns en annan tjej som hade svårt att bestämma sig mellan biologi och sociologi så hon läste dubbelt (men valde ett av dem när det blev dags att doktorera).

    SvaraRadera
  3. annannan är nyfiken12 september, 2011 14:45

    Rwandamamman - S-fak eller V-fak?

    SvaraRadera
  4. Äsch då. Jag skrev en lång kommentar som åts upp av Blogger. Få se om jag orkar återskapa den imorgon.

    SvaraRadera