2012-06-05

Sommardrömmar

Efter den ruskigaste junihelgen i mannaminne skiner solen igen. Morgonluften är sval och måsarna skränar. Jag kommer på mig själv med att längta till Sommarön. För första gången på länge tror jag att det finns en lösning. Jag vågar längta.

Förnuftsmässigt är det ju vansinne att ha ett sommarställe femtio mil bort. Man kan skapa paradis på närmare håll.

På min väg till tåget passerar jag vackra gamla villaträdgårdar. Min favorit ligger vid en korsning, så man ser rakt in i trädgården från gatan. Blåregn klättrar på verandan, en hängbjörk vaktar grinden. En stor rabatt prunkar full av jättevallmo i olika rosa nyanser. I bortre hörnet skymtar jag några lupiner.

Lupiner. En gnista inspiration sprakar till. Banne mig om jag inte ska köpa ett par tre lupiner och sätta i den sorgesamma skräprabatten vid stugan. Tredje gången gillt? Om jag gräver bort ännu mer ogräs och sten, kantar gropen med fiberduk, lägger dit ny jord, gödslar och vattnar?

Sommardrömmar som plötsligt får utrymme. Kan det ha att göra med att mitt yngsta barn snart fyller tre år och småbarnsåren börjar ta slut?

5 kommentarer:

  1. Det är inte vansinne, det är att ha rötter. För är det inte så, att Sommarön inte bara är fantastisk för att den är fantastisk utan också för att den är farmors?

    (Sommarboken av Tove Jansson, förresten, en av mina absoluta favoritböcker, apropå farmor och sommar).

    Härligt med inspiration!

    Har du lyckats diagnosticera var problemet ligger med stugodlingarna? Jordart, torka, skugga, temperatur? (Själv kör jag visserligen stenhårt med försök och misslyckande när jag odlar, men det är lättare att vara systematisk när man handleder andra än sig själv!)

    SvaraRadera
  2. Tack för de orden, annannan. Sommarön är det enda ställe på jorden dit jag ständigt återkommit. På gott och ont. För det finns både goda och dåliga minnen förknippade med den, och egentligen är jag inte så road av att odla gamla traditioner. Det finns andra öar i världen, har jag ju utropat mer än en gång.

    Lite systematik i odlandet hade nog inte skadat. Diagnosen är huvudsakligen tidsbrist. Vår prunkande trädgård i Göteborg var visserligen både skuggigare, lummigare och fuktigare, men framför allt tillbringade jag varje ledig timme där. Vid stugan är det som sagt soligt och jordfattigt och så är vi bara där på helgerna, ibland inte ens varje helg.

    Fast den allra första sommaren slängde jag på måfå ut blandade fröer i eländesrabatten och belönades med storartad blomning. Det har aldrig hänt igen. Månne var väderleken extremt gynnsam just denna sommar.

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att trädgårdsdrömmarn vid stugan får plats!

    Vi har 85 mil till sommarstugan med ogräs som växer så det knakar...men glädjande nog en helt annan jordmån och växtzon 2. Det blir 2-3 turer per år, bilen och takboxen packad till yttersta gräns. (där finns tyvärr värsta sortens sniglel så plantor har jag inte vågat ta hem, dock äpplen och björnbär.)

    Jag trodde inte att mitt barn skulle bli så fort fäst vid stugan men när vi är där finns saker att bygga vidare på, släktingar en bit bort och härliga grannar med barnbarn i samma ålder - och när vi är där är vi lediga!

    Stugan är kanske på väg att bli riktigt bra för er, Helga, och kommer lupinerna att ta sig så...
    Just lupiner ska väl ha en viss bakterie i jorden som man kan köpa om det är fråga om foderlupin, vanliga kanske också är kinkiga, har själv lyckats hemma men inte i stugan. Och så är de ogräs hos andra.../ Stella

    SvaraRadera
  4. Jag har en mängd helt fantastiska lupiner vid stugan. Blå, lila, rosa, blåvita, rosagula, ja kort sagt - alla möjliga vackra och märkliga färgkombinationer. Och de får stora fina frökapslar om hösten som är lätta att ta av och skicka till en bloggvän. Om bloggvännen skulle vara intresserad.

    SvaraRadera
  5. Bloggvännen är definitivt intresserad! Lupiner är vackra, lupiner från Suziluz skulle ha ett extra affektionsvärde!

    SvaraRadera