Att lägga mig efter att ha suttit uppe lite för sent i det kyliga vardagsrummet. Men under täcket i min säng är det varmt. Kärnkraftverket Q ligger där och sover.
Plötsligt sätter sig Y upp i sin säng, som står bredvid vår och ropar på pappa. Den trötte pappan sover inatt i Q:s säng för att få sova ostört för en gångs skull. Jag svarar och befarar arga protester, men Y kryper upp i stora sängen, lägger sig på min arm och somnar tvärt. Själv somnar jag med näsan i hans hår.
Det är något djupt och grundläggande behov hos mig som uppfylls när jag får ge mina barn trygghet och tröst. Jag får minst lika mycket tillbaka.
Att hitta en Desigualtröja (på rea!) med vackra färger, däribland just den ärtgröna nyans hos koftan jag stickade i somras. Färger gör mig glad, vetskapen om att jag ser snygg ut gör mig glad, att kunna skapa något vackert med mina händer, dito.
Att jobba hårt och koncentrerat med en presentation en hel eftermiddag, att visa den för chefen och få konstruktiva synpunkter, att presentera den morgonen därpå och få beröm efteråt. Att sedan äta hemlagat dillkött till lunch och ta en lunchpromenad och återvända med kalla kinder.
Att ha tre lediga dagar framför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar