Oxtisdagen tog slut och blev en halsontsonsdag. Irritationen över att vara sjuk igen - det har varit ovanligt mycket förkylningar den här vintern tycker jag - blandas med viss lättnad över att ha fått en förklaring på gårdagens diffusa värk i axlar och armar.
Jag mår inte sämre än att jag förr i världen hade tagit en alvedon och åkt till jobbet ändå. Men inte nu. Dels håller vargavintern kvar sitt grepp, minus tretton idag. Och så bilkörningen, den gör mig tröttare än jag tidigare insett. Samt att jag vill skona herr Snäll. Han har både astma och diabetes och tycks ha ett immunförsvar som inte klarar minsta pust, jag har redan lyckats smitta honom en gång den här vintern.
Viktigast är kanske att jag är rädd om min reserv. O åkte på tjänsteresa idag, i två dagar är pojkarna och jag ensamma. Så klart klarar jag det även med feber i kroppen, men förmodligen inte med bibehållet humör. Om inte annat för att skona mina barn, stannar jag hemma från jobbet idag.
Reserv is da shit!
SvaraRaderaKrya på dig
Precis! Det har du lärt mig!
SvaraRaderaOmtänksamt om dig själv och om världen.
SvaraRaderaOch eftersom dina barn är friska och inte hemma (väl) kan du ju passa på att _vila_ dig. En sådan dag kan ibland närmast kurera en förkylning.
Jag vilade mig verkligen, det gjorde jag. Klämde två långfilmer, jag som annars aldrig ser film. En fick mig att gråta och en att skratta.
SvaraRaderaTack vare detta blev kvällen och morgonen jättefina, detta trots att natten däremellan var urtjorvig.