Jag håller mig egentligen för god för att klaga på det svenska klimatet. Men en vinter som denna kan knäcka den ståndaktigaste. Sällan har väl en vår varit så efterlängtad.
Och nu är den här!
Det är paus mellan förrätt och middag. Nyduschad liten son leker tyst i sitt rum (tills jag skrivit detta, då kom han ut och började tjata om lördagsgodis), stor son och make är i duschen. Genom den öppna dörren smyger sval kvällsluft, koltrastdrillar, gitarrplink från grannen.
Mina kinder hettar av ett glas rödvin och sol. Likt många andra radhus- eller sommarstugeghetton har vi haft städhelg. Jag har sopat grus, räfsat löv och ätit bullar. Och njutit av idyllen. Det är fullt möjligt att mina barn om trettio år skriver öppenhjärtiga nyckelromaner om den kvävande sociala kontrollen i förortens medelklassmecka, om de ängsligt präktiga föräldrarna som inte fattade någonting. Men just idag hade de det ganska bra, de också.
Uppdaterad: Och nu har jag sjungit dem till sömns. Det var dags att växla repertoar, Sov du lilla videung, än så är det vinter gäller inte längre. Fast det är lite för tidigt för de rena vår- och sommarvisorna som det ju finns hur många som helst av. Nåja. Jag vill ha en egen måne och I folkviseton funkar året runt. Jag introducerade även Fjäriln vingad och fick Q att fnissa klentroget då jag hävdade att den skrivits av Bellman. Va? Han med historierna. Ja, just han.
O, snart är det sommar. Dags för Aftontankar vid Fridas ruta och Visa vid midsommartid. Jasminer och olvon.
Och nu är den här!
Det är paus mellan förrätt och middag. Nyduschad liten son leker tyst i sitt rum (tills jag skrivit detta, då kom han ut och började tjata om lördagsgodis), stor son och make är i duschen. Genom den öppna dörren smyger sval kvällsluft, koltrastdrillar, gitarrplink från grannen.
Mina kinder hettar av ett glas rödvin och sol. Likt många andra radhus- eller sommarstugeghetton har vi haft städhelg. Jag har sopat grus, räfsat löv och ätit bullar. Och njutit av idyllen. Det är fullt möjligt att mina barn om trettio år skriver öppenhjärtiga nyckelromaner om den kvävande sociala kontrollen i förortens medelklassmecka, om de ängsligt präktiga föräldrarna som inte fattade någonting. Men just idag hade de det ganska bra, de också.
Uppdaterad: Och nu har jag sjungit dem till sömns. Det var dags att växla repertoar, Sov du lilla videung, än så är det vinter gäller inte längre. Fast det är lite för tidigt för de rena vår- och sommarvisorna som det ju finns hur många som helst av. Nåja. Jag vill ha en egen måne och I folkviseton funkar året runt. Jag introducerade även Fjäriln vingad och fick Q att fnissa klentroget då jag hävdade att den skrivits av Bellman. Va? Han med historierna. Ja, just han.
O, snart är det sommar. Dags för Aftontankar vid Fridas ruta och Visa vid midsommartid. Jasminer och olvon.
Min lille femåring vill alltid höra Blåsippan ute i backarna står. Den vore väl kanske rätt tidsmässigt? Visst är det härligt när barnen vill att man sjunger?
SvaraRaderaJust det, den beställdes igår kväll! Sedan sa Y: sluta sjunga mamma, jag får ont i öronen. Varpå han somnade. Varpå Q nådigt sa: sjung något, mamma. Du får välja vad du vill.
SvaraRadera