Jahaja. Efter en veckas vabbande, grubblande och snorande är jag tillbaka på jobbet. Där jag möts av herr Snäll förstås. Vi pratar en god stund, först om vad som hänt på jobbet, men som vanligt glider samtalet in på annat, allt möjligt. Hela tiden har jag en känsla av att han vill säga något. Till sist kommer det: en av projektledarna (hon som inte hälsar) har sagt upp sig. Han har en vakans.
Mer säger han inte. Mer vill han inte säga, som den genuint renhårige person han är.
Nu är det mitt drag. Jag funderar frenetiskt. Och skriver listor. För och emot.
Är herr Snäll ditt tyngst vägande skäl? Som är, tror jag du skrev, i 60-årsåldern och därmed nära pensionsåldern? Sitter de rimliga förväntningarna och den flexibla arbetsmiljön "i väggarna" eller kan de faktorerna förändras, beroende/oberoende av herr Snäll?
SvaraRaderaJag gissar att de där tankarna redan finns med på din lista.
Marie
Att kunna vabba en vecka utan att få jobbångestmagsår. Det är värt nästan vad som helst i min bok.
SvaraRaderaMarie - mycket bra fråga! Nej, herr Snäll är representativ men inte unik. Det sitter i väggarna. Och det är viktigt, för han lär nog inte jobba i fem år till, jag tror att han tar tidig pension.
SvaraRaderaJag kanske postar listan. Men när jag kom hem ikväll och pratade med O, sa han efter en stund: Äsch, du har ju redan bestämt dig.
Kanske har jag det.
Jag tror jag gillar herr Snäll. Han har förståelse och är renhårig. Något jag verkligen uppskattar!
SvaraRaderaSå, har du bestämt dig än? :)
Jo, jag har nog det. Fast jag vill vara riktigt säker. När jag väl pratar med herr Snäll finns det ingen återvändo. Jag ska gå på kvällsmöte imorgon med Jane och mina kollegor, innan jag gör slag i saken.
SvaraRaderaBra, så att du verkligen känner vad som är rätt nu! Håller tummarna! Lycka till!
SvaraRaderaHåller också tummarna!!
SvaraRadera