Igår och imorse kände jag hur in i märgen trött jag var, trots en lång ledighet. Y:s förkylningsastma höll mig vaken i ganska många nätter. De senaste dagarna har Q stormat lite mer än vanligt. Och vistelsen hos mamma var nog mer ansträngande än avkopplande. (Vilket den ju nästan alltid är - att jag aldrig lär mig att ha realistiska förväntningar!)
Ändå, eller kanske just därför, har det känts ganska okej att vara tillbaka på jobbet. Tempot här är ganska lugnt. Ett möte på förmiddagen, lunchlåda, promenad, ett möte på eftermiddagen. Jag har fått flytta till min nya plats i kontorslandskapet, undan de värsta störningarna och med trevliga grannar. Bäst av allt, ett höjbart bord. Numera står jag upp och jobbar.
Ikväll är det extrarep med kören. Jag brukar prioritera bort extrarepen, så ofta jag kan med. Men inte den här gången. En körkompis öppnar sitt hem för oss andra och bjuder dessutom på middag, då skärper jag mig och ser glad ut. Det ska bli riktigt trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar