2015-09-22

Onödigt äldreboende

Jag samlar på hög. När pappa skrivits ut från Sabbatsberg ska jag om jag orkar skriva till ansvariga och påpeka de brister i omvårdnad jag har lagt märke till under hans tid där. Rimligtvis beror de inte bara på personalbrist utan också ren och skär klantighet och dåligt ledarskap.

En annan tanke slog mig när jag var på lägenhetsvisningen.

Huset är ett före detta servicehus som gjorts om till så kallat trygghetsboende. Det betyder att bostaden är hyfsat handikappanpassad med breda dörrar och stort badrum och sånt. Det finns en gemensam daglokal med kafé och ett bibliotek. Man måste vara 75 år fyllda för att flytta dit, och man behöver inte något biståndsbeslut. Någon vård tillhandahålls inte.

(Visningen stördes något av en tant som tydligen bodde i huset. Hon var klart förvirrad och väldigt kontaktsökande. Hon gick med rullator och pratade högljutt om sin stroke och ville prata med någon som kunde ta hand om henne.)

Jag tittade på lägenheterna som är fina. En etta skulle som sagt varit idealisk för pappa om inte.

Men jag undrar vilka andra som kan tänkas flytta in. En trea i huset har en hyra på över 11 000.

Ta något av de äldre paren som bor i vår förening, i våra radhus i tre-fyra plan och halvplan.

Paret i nummer 46 som båda går med rullator, som aldrig visar sig ute, som inte känner igen sina grannar längre, som har hemtjänst många gånger per dag? De skulle möjligen vara hjälpta av att slippa alla trappor. Men de är redan för dåliga för att bo hemma alls. De skulle inte klara en flytt särskilt bra, de borde ha flyttat för länge sedan.

Nå, men Siv och Torbjörn då som bor ett par hus bort från oss? De är i sjuttioårsåldern med en del krämpor. Men de är pigga i huvudet och skulle ha goda förutsättningar att skapa en ny tillvaro i en bostad som är bättre anpassad för annalkande ålderdom.

Nej, varför i all världen skulle Siv och Torbjörn sälja sitt älskade hus som de förmodligen inte har några lån på längre och betalar mycket låg månadskostnad för, lämna sin fina trädgård, göra sig av med hälften av sina grejer och tränga ihop sig i en trea med femsiffrig hyra?

Och så vidare. Jag kan inte få det till annat än att det här så kallade trygghetsboendet är en fullkomlig onödighet. Det löser ingenting, möter inga behov, det är bara en kosmetisk lösning man kan peka på för att visa att man gör något. Fast inte det som behövs.

15 kommentarer:

  1. Har ingen erfarenhet av privata cancersjukhuset Docrates men kanske kan de bistå med konsultation? Önskar dig kraft och styrka /TH

    SvaraRadera
  2. Docrates är ett finskt affärsföretag som är hårt inriktat på att göra vinst. Mina svärföräldrar anlitade ett liknande företag. Alla pengar försvann snabbt och effektivt, cancern blev kvar. Båda är döda nu. Varning för den sortens privata profitvård!!!

    SvaraRadera
  3. Oj. Tack för tipset, båda två!

    SvaraRadera
  4. Amen, Helga.
    -- till detta:

    Det löser ingenting, möter inga behov, det är bara en kosmetisk lösning man kan peka på för att visa att man gör något. Fast inte det som behövs.

    SvaraRadera
  5. Förekommer tamigfan ÖVERALLT. Utom på kardiologen, Sahlgrenska. (Enligt just mina konkreta erfarenheter, då.)

    SvaraRadera
  6. Eller inte 13-kardiologi (där har jag inte varit, så jag vet inte); utan Hjärtintensivvårdsavdelning 92-93 Sahlgrenska.

    Hjälp, alltså. Jag har inte ens fyllt 44 och fick en hjärtinfarkt i torsdags. Men de fixade allt, så nu mår jag bra. Kunde varit värre, typ liksom. ---

    ---

    Hoppas det ordnar sig på bästa sätt för dig och din pappa. (Min egen pappa är mycket yngre så jag har inte alls samma bryderier där, utan helt andra---)

    SvaraRadera
  7. Jisses, hjärtinfarkt i torsdags! Fortsatt god bättring önskar jag dig!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det går faktiskt bra! Slutar röka, framför allt. (Annars har jag INGA av riskfaktorerna. Men ärftligt: farfar dog när han var 56. Och: negativ stress, jävla kubikpotens eller nåt. Öh.)

      Det känns MYCKET bättre nu än vad det har gjort de senaste 15 åren eller så. (Det var "bara" fel på ett enda kranskärl. Blev inga skador tack vare snabba insatser. Hurra för dem som fixade detta, liksom.)

      Radera
  8. Angående boende för den som inte kan gå hem till sitt vanliga hem efter utskrivning, så ja, jag håller med dig ang. "kosmetiska lösningar". Jag undrar ofta vad mitt ord som läkare egentligen är värt, när jag påpekar att en patient inte kan gå hem - därför att det för mig (och egentligen för alla som vill och vågar använda hjärnan) är UPPENBART att den inte kan gå hem (eftersom fallrisken är enorm, patienten inte kan ta sig till toa själv, patienten är dement och inte förstår risker osv. osv. i all oändlighet) och personen lik förbannat går hem med utökad hemtjänst. Man bara visst, hen kan gå hem med hemtjänst, om någon från hemtjänsten flyttar hem till en.

    Jag förstår förstås att man inte kan skapa något ur intet; finns det inte boende så finns det inte boende (och det gör det ofta inte). Men jag blir ändå frustrerad över att man envisas med att låtsas som om allt var bra och som det skulle vara. (Jag blir också väldigt frustrerad över att det inte finns boende eftersom det leder till att gamlingar som behöver plats på random hem bor kvar på akutvårdsavdelningar i veckor, vilket är jättedåligt för dem - eftersom akutvårdsavdelningar är lite som fabriker med mycket folk och många nya ansikten ständigt och man har svårt att klara den miljön när man är gammal - och jättedåligt för alla andra som skulle behöva akutvårdsplatserna. Flyttandet av patienter mellan olika avdelningar, och olika sjukhus, skall vi inte ens tala om.

    SvaraRadera
  9. Jag har generellt upplevt att sjukvården tagit mycket bättre hand om mina gamla släktingar än vad äldreomsorgen gjort, men det är förstås enstaka erfarenheter och lokalt begränsade dessutom. Problemet var där framför allt personalen, som inte precis tillhörde samhällets toppskikt, och som inte var intresserade av sitt arbete.
    Men detta att man inte ska kunna tillhandahålla boende för gamla och sjuka I förhållande till deras förmåga, I ett av världens ledande välfärdsländer, det är svårt att förstå. Jag undrar I hur stor utsträckning det styrs av ideologier om vad som anses vara bäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väl talat, annannan!
      L.

      Radera
    2. Jag upplever att majoriteten av de politiker och tjänstemän som uttalar sig i äldrevårdsfrågor är kapitalt oförmögna att gå utanför sig själva. Det är många som säger att det är klart att gamla vill bo hemma så länge som möjligt, jag skulle också hellre vilja bo hemma än på ett hem. Man bara jo, men du är 55 och frisk. Många som säger att det är klart att det bara skall finnas enkelsalar på sjukhus, jag skulle också vilja ha lite integritet. Man bara jo, men du har aldrig legat på sjukhus (enkelsal är för många oerhört jobbigt, eftersom det är så ensamt, förvånansvärt många gamla är också mörkrädda). Många som säger att det gör ingenting att hemtjänsten bara hinner stanna några minuter och göra det viktigaste, man vill ändå inte ha främmande människor i sitt hem, det vill inte jag heller. Man bara jo, men du är inte gammal, och behöver inte hemtjänst.

      Jag kan tycka att många politiker borde ha gamla föräldrar, eller mor/farföräldrar att jämföra med, men kanske är de alla uppvuxna ur jorden.

      Radera
    3. Mycket intressant, Tolkia! Pappa och jag blev glada när han fick enkelrum på geriatriken, han var störd av sin tidigare rumsgranne. Jag har tittat medlidsamt på gamlingarna i fyrbäddsrummen. Men du har rätt, alla har förstås inte samma behov.

      Farmor var mörkrädd och ångestfylld under sina sista år hemma. Till sist fick hon komma till ett äldreboende där hon var absolut piggast. Hon levde upp och fick ökad livskvalitet under de två sista åren.

      Radera
  10. Jag tror att det är väldigt mycket ideologi och pajkastning. Googlade igår fram äldreborgarrådet i Stockholm. Hon är 28 år och vänsterpartist. Redan där sviktade mitt förtroende för henne i frågan, men inte blev det större av att läsa hennes uttalanden om att allt som är fel är Alliansens fel, typ.

    De här frågorna är så vanvettigt komplexa och svåra att skaffa sig en uppfattning om. Stockholms mest välfungerande sjukhus är vinstdrivet. Å andra sidan, att det finns 200 hemtjänstföretag att välja på är ju bara barockt.

    SvaraRadera
  11. Vem tyckte det var en god idé att sätta en 28-åring på den posten?? Det tycker man ju rent objektivt borde vara diskutabelt. Sen tycker jag att det är högst diskutabelt med all politik som går ut på att det föregående makthavare gjort är fel, men det visar väl bara att jag inte är politiker.

    Och är det verkligen någon som tycker att det blivit lättare att göra ett bra val när det finns 200 alternativ som man inte vet något om? Eller är det så mycket viktigare att det går att välja att omöjliga val är bättre än att "tvingas" välja det någon tagit ansvar för fungerar i alla fall hyfsat? / annannan som har väldigt svårt att få kommentarena att gå igenom.

    SvaraRadera