2015-11-06

Nattlig blir rymden

Idag var det värre.

På förmiddagen ringde jag hemtjänsten. Det var inte den vanliga chefen som svarade. Den här kvinnan blev rätt ställd, det märktes. Efter lite trasslande blev vi överens om att hon skulle prata med T som jobbar hela helgen att han skulle ta lite extra ansvar för pappa, eftersom han har så bra hand med honom.

Sedan löste jag korsord och drack te och försökte koppla av en stund. Efter lunch handlade jag lite och sedan åkte O och jag till pappa.

I ytterdörren mötte vi hemtjänsten. Din pappa har larmat!

Det visade sig inte vara så farligt, eller ja.. Pappa förklarade värdigt att han tryckt på larmknappen eftersom han inte kunnat hitta den.

Det luktade i lägenheten, förklaringen fick vi av hemtjänsttjejen. Hon hade precis avslutat en större sanering. Rullator, golv, lakan, bajsfläckar på allt. Jag hittade några fler, på väggen och fåtöljen.

O satte igång en tvättmaskin medan jag ringde ASIH. Det här går inte! Jag vågar inte lämna honom ensam. Han hade inte sagt ett redigt ord till mig.

Flera timmar dröjde innan en sköterska dök upp, jag hann ringa ännu en gång. Under denna tid fixade O ännu ett blöjbyte. Nej, det finns inte plats ikväll, han kan inte bli inlagd.

Det var ju inte hennes fel, och jag är för snäll och artig för att bli förbannad, men jag sa att jag inte tyckte det var okej. Hon berättade hur fint sjukhemmet är, där han kanske får plats imorgon, jag klippte av hennes beskrivning.

Vi fick lugnande medicin att ge honom och så frågade hon om vi tänkte sova hos honom. Ja, det måste vi ju. Snabbt rådslag resulterade i att jag tog kvällspasset och O nattpasset. Hur skulle jag klara mig utan honom?

Medan jag var ensam med pappa var han orolig och ville upp ur sängen flera gånger. Jag måste veta hur många mössen är!

Hans rörelsemönster är ändrat, han rör armarna på ett speciellt ormande sätt som jag inte sett förut.

Han uppfattade att O kom och skulle sova hos honom, du är välkommen! Han förstod att jag skulle åka hem till pojkarna, du ska hälsa dem!

Hela tiden höll han ögonen slutna. Jag undrar om jag får se dem igen, hans vackra brungröna ögon, en ögonfärg som ingen annan har?

6 kommentarer:

  1. Åh fy så tungt! Hoppas nästa dag är bättre, och att du verkligen får se hans ögon igen!

    SvaraRadera
  2. Så tungt, kram! / Stella

    SvaraRadera
  3. Fy så tufft ni har det nu. Har ASIH nämnt ev. biverkningar av Haldol? Jag tänker på det förändrade rörelsemönstret bl.a. Du kanske redan har läst bipacksedeln. Kolla annars www.fass.se för mer info.
    Kanske vore det lugnast för er allihop om han fick plats på ett sjukhem/hospice, så att han har tillgång till omedelbar hjälp dygnet runt och du slipper ta så stort ansvar för den rent fysiska omvårdnaden.
    Jag hoppas att det ska ordna sig till det bästa, så att den sista tiden kan bli så fin och värdig som möjligt.
    Kram, L

    SvaraRadera
  4. Kära, kära du! Önskar dig och O all styrka just nu.

    SvaraRadera
  5. Men herregud så vidrigt. Det är sällan jag delar ut styrkekramar, men här kan de möjligtvis vara befogade. Hoppas dagen idag blir bättre.
    Styrkekram! /A

    SvaraRadera