2016-03-07

Osminkat och utan sömn

Gud, jag ska aldrig mer resa någonstans. Eller jo kanske, ensam med O. Utan barn. Kanske.

Och så ska jag sälja ungarna också, tror jag. Särskilt Y. Trodde det fanns en gräns för hur otacksam och bortskämd och tjatig (GODIS!! DATASPEL! SOM JAG FÅR MARDRÖMMAR AV MEN VILL SPELA I ALLA FALL ISTÄLLET FÖR ATT GÖRA ROLIGA SAKER PÅ DISNEYWORLD!!) man kan vara, men det gör det faktiskt inte.

Men nu sover de och snart jag. Kanske bestämmer jag mig för att behålla dem imorgon. Kanske.

4 kommentarer:

  1. Ändå valde du att ta dem med er hem igen?

    SvaraRadera
  2. Blir ändå lite illojalt glad av att läsa detta. Idag skiner solen och allt är lättare. (En fb-vän postar bilder av sin familj (inkl svärföräldrar!) från Miami Beach, förresten. Hon ger inte alls den här bilden... Liar.
    Kram! /Anka (nu är det sådär svårt att kommentera igen. Det kan du ju inte göra nåt åt, men så att du inte känner dig bortglömd.)

    SvaraRadera
  3. Ja, övervägde att lämna dem hos O:s amerikanska syster som älskar dem, men tänkte att de varit så dyra i inköp. (Hu, får man ens skriva så?)

    Det är inte illojalt! Snarare är det illojalt att posta en massa äckliga FB-bilder på gullig samvaro utan att nämna något om de gråskalor som faktiskt finns. Så illojal är jag, det är bara gull på FB från min sida. Det grå kommer ut här på bloggen.

    Men idag känns allt bättre. Som väntat.

    SvaraRadera
  4. I min favoritgrupp på Ravelry bjöd en mamma ut alla tre barnen, Hon fick erbjudanden för tonåringen och tioåringen, men treochetthalvtåringen var det ingen som ville ha. Om ett par år, alltså.

    (Jo det är sant. Utbjudandet var förstås tongue-in-cheek liksom svaren. Inte för att du inte fattar det men det kanske kommer någon vän av ordning och läser här)

    SvaraRadera